Planerar att vandra i helgen, så hoppas på vackert väder.
Igår var jag på skolning hela dagen - vård i livets slutskede. (PÅ FINSKA) Pluspoäng åt mig. Det var väldigt intressant, föreläsarna var en läkare och sjuksköterska från ett hospice i Helsingfors + en läkaren som jobbar på en palliativ poliklinikavd.
Mycket givande. Många känslor. Varför - frågan som det inte finns något svar på. Varför ska unga människor dö. Varför ska barn dö? Jag hade många tankar när jag gick sova igårkväll, men det jag kom fram till är att alla ska få dö på sitt eget sätt. På ett fint sätt. Utan smärta och med de människor runt sig som betyder mest. Vi ska hjälpa, trösta och vandra tillsammans. Jag vet att det inte blir så för alla, men jag hoppas att vi kan sträva till det.
Döden väcker så många rädslor, jag hoppas att vi som vårdare av en döende människa på något sätt kan lindra några av dessa rädslor. Att vi som anhöriga inte är rädd för en döende människa. Att vi finns där hos dem när de behöver oss som mest.
Att vandra tillsammans den sista vägen.
Ingen ska behöva dö ensam
Vi ska alla dö. När vet vi inte. Men tills dess ska vi leva. Leva fullt ut varje dag.
På skolningen berättade de om ett gammalt par som sade såhär:
Mannen : alla ska vi dö en dag
Kvinnan: Ja, men alla de andra dagarna lever vi och det är de som räknas.
Så sant. Så vackert sagt. Det ska jag bära med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar